Det är något visst med att vara verksam i sin egen hemstad. Eller ja, inte bara ens hemstad utan den stad i vilken man spenderat hela sin barndom dessutom. Jag var målare i Skövde och skaraborgsområdet direkt när jag slutade gymnasiet. Detta var nära till hands eftersom min pappa alltid hade varit målare i Skara. Det är trots allt inte så långt mellan de båda städerna.

Ja, faktum är att jag inte bara var målare i Skövde. Under de första veckorna blev det så eftersom jag ännu inte hade körkort. När detta sedan löste sig så blev jag även målare i Skara – precis som farsan.

Detta var en kul tid trots allt. Jag visste väl egentligen att jag inte skulle förbli målare i Skövde föralltid. Jag hade allt tänkt att jag skulle ta mig iväg norrut. Kanske till Stockholm eller kanske till och med Umeå eller så. Det skulle bli ett roligt äventyr. Först skulle jag bara fortsätta vara målare i Skara och Skövde ett litet tag till. Bara ett tag, till jag visste vad jag skulle göra.

Sedan kom vardagen och ni vet ju hur den är. Den är väldigt vardaglig. Och sen gör dessutom att man blir lite bekväm, tycker ni inte det? Det var i alla fall så för mig. Målare i Skövde var ett ganska bekvämt jobb. Det betalade bra. Jag slapp pendla till jobbet. När jag skulle agera målare i Skara var det ändå pappa som körde. Det fanns några på företaget som jag såg som mina vänner. Det var bara det att jag inte riktigt kom någon vart. Så var det under ett par år där och det var väl kanske inte mina allra ljusaste.

När jag sedan bestämde mig för att sluta som målare i Skara och Skövde. När det blev på det viset att jag skulle flytta till Östersund – ja, då kändes det helt plötsligt lättare. Då visste jag att detta inte skulle bestå som en del av mitt liv särskilt länge. Det kändes på något sätt ganska så betryggande.

Nu var det snart 10 år sedan jag arbetade som målare i Skövde. Om åren har gått fort? Jo, det kan man ju lugnt säga.

Det råder inga tvivel om att jag är släktens svarta får. Jag är det svarta fåret inte för att jag på något sätt skulle ha andra värderingar än de andra. Inte heller ser jag annorlunda ut, utan jag har ett ganska neutralt utseende. Sticker inte ut så mycket ur mängden. Jag skiljer mig mest åt när det kommer till intressen. Detta blev tydligt i helgen då jag försökte hänga med i en diskussion om positionsljus.

Hur ofta diskuterar ni positionsljus på olika fordon i er familj? Jag tänkte väl det. Då förstår ni vad jag tampas med på regelbunden basis. Positionsljus var temat på förra samtalet som ägde rum under vår traditionsenliga söndagsmiddag.

”Köpte nya positionsljus” sa min bror plötsligt då det uppstod en sekund av tystnad. Några personer tittade upp och jag var en av dem. Jag märkte att de flesta miner som tittade upp var annorlunda än min. Jag var förvånad, de andra var exalterade. De verkade glada över att positionsljus dök upp som ett samtalsämne. Detta var tydligen något som de hade väntat på. De hade tålmodigt suttit och hållit tummarna för att positionsljus skulle dyka upp som ett tema. Så blev det och min förvirring var som sagt total.

Det blev ett intensitvt samtal över grytan vi åt och de flesta var inblandade. Morfar, mina kusiner, min bror, min andra bror, min tredje bror och framförallt min pappa. Jag satt mittemellan och skämdes en aning för att jag inte kunde bistå. Inte någonting kunde jag säga om positionsljus och jag undrade hur det hade kommit att bli sådär.

Vad var ens positionsljus? Jag satt rädd under lång tid över att få frågan ställd till mig. Det skulle avslöja för min nya partner som jag hade med mig att jag var familjens udda fågel. Familjens svarta får. När jag sedan gick på toaletten googlade jag frenetiskt på positionsljus för att lära mig. Jag såg massor av hemsidor som sålde positionsljus. Massor av texter med till synes kunniga personer som berättade om detta tema. Jag kunde inte känna att det skulle bli ett särskilt gediget intresse men jag ville i alla fall känna till grunderna.

Jag kom tillbaka och slog mig till bords. Då kom frågan, från pappa, från vänster: ”Vad säger du om positionsljus?”. Alla blickar vändes mot mig. Jag tog ett djupt andetag och citerade vad jag hade läst om positionsljus på någon sida.

Hur tror ni att det gick?